Tammusen
Vår sällskapsmus härstammar från husmusen, Mus musculus, och kallas oftast bara för tammus. Dansmus, popcornmus, micromus mm är missvisande öknamn på tammöss! Blanda inte heller ihop tammusen med taggmus, sebramus, gräsmus, nilmus eller natalpälsråtta (natalmus) då dessa är helt andra musarter utan något nära släktskap med tammusen.
Möss kan se ut på många olika sätt. Först och främst finns tre olika storlekar på mössen. Vi kallar dem svensk/vanlig typ, engelsk/stor typ och minimus/liten typ. Dessa tre storleksvarianter kan paras med varandra vilket har gjort att det finns många korsningsvarianter.
Den svenska, vanliga mustypen är det som mest i storlek och utseende liknar sin vilda släkting husmusen. Vikten är 20-30 gram och längd från nosspets till svanstipp ca 20 cm. Engelsk typ är en lång och stor mus framavlad för utställning. Den har stora öron och svans som är längre än kroppen. En vuxen engelsktypad mus väger 40-60 gram, men kan även väga mer(upp till 100 gram är inte ovanligt), och är ca 30 cm lång från nosspets till svanstipp.
Bur & Inredning
Till att börja med bör man skaffa en rymningssäker och rymlig bur. Möss är små men väldigt aktiva! De ska ha utrymme att röra på sig, klättra och boa. Tänk också på att buren ska ha god ventilation, men stå där det är fritt från drag.
Som bottenmaterial rekommenderas aspflis eller pappersströ (cellulosapellets). Hö och halm bör undvikas då det lätt ger ohyra som skabbkvalster och löss. Kutterspån är också olämpligt till möss av flera anledningar. Det kan ge dem ohyra, har dålig uppsugningsförmåga, är dammigt och är det gjort av barrträd kan det vara cancerframkallande.
Inred buren med kartonger, hus, leksaker och papper att boa med. Pinnar och kvistar uppskattar mössen att både gnaga och springa på. Ett stort hjul som de inte kan skada sig på uppskattas också.
Skötsel & Hälsa
Musen är allätare. Den äter mycket i förhållande till sin storlek och skall därför alltid ha tillgång till mat. Basfodret ska innehålla de fyra sädesslagen – där finns de flesta vitaminer, mineraler och spårämnen en mus behöver. Fröer, nötter, frukt och grönsaker är också en viktig del av dieten. Bjud även musen på färsk mat som grönsaker, bröd, en mindre mängd kött och fisk. Färskt vatten skall alltid finnas i buren. Undvik att utfodra musen med för stor mängd bakad mat som pellets, gnagargodis, hund- och kattmat eller annat kreatursfoder då musen kan bli sjuk av det. På SVEMUS hemsida finns recept på basfoder som man kan blanda ihop själv.
God miljö och utfodring är det bästa sättet att hålla musen frisk! En sjuk mus känns igen på att den kryper upp i ett hörn, burrar upp sin päls, har rinniga ögon, kliar sig mycket, rör sig lite och är kall. Sätt den i en egen bur med värme, vätska, god mat och behandla den på lämpligt sätt.
När din mus är sjuk är det alltid säkrast att kontakta en veterinär.
Läs mer om musens vanligaste hälsoproblem på SVEMUS hemsida.
Musen som husdjur
Möss är små djur som bör hanteras varsamt. Musen är i grunden ett flyktdjur. Det innebär att den har en inneboende rädsla gentemot rovdjur och därmed även människor. Det är normalt att musen ryggar och springer undan när den blir rädd men den tama musen är avlad för att kunna trivas i bur och i närheten av människor och brukar i regel efter en stund komma fram och nosa på din hand av nyfikenhet.
Du kan hitta tips om hur du kan lära känna din mus på SVEMUS hemsida.
Jag tycker att musen är ett otroligt mysigt och underhållande husdjur. De “musar runt”, gräver, letar, putsar, sover, gäspar, pillar, klättrar, utforskar… Och de där dagarna man inte orkar göra mer än att bara mata dem, och kanske slänga in någon ny kartong eller pinne, så klarar de sig bra ändå. De roar sig själva.